Tillgänglig natur på riktigt

Jag har suttit med mina fötter i gips de senaste två veckorna. Själva skälet är positivt men det är tungt att inte kunna röra sig fritt i naturen och jobba med att utveckla företaget. Det gäller att se tiden an men det är svårt då jag år ivrig.

Så idag blev det en tur till Tivedens Nationalpark för att utforska tillgänglighetsanpassningarna. Man byggde några sådana i samband med att man restaurerade lederna för några år sedan.

Vi började med leden Junker Jägares sten. 700m stod det vid parkeringen och leden inleddes med en spång. Spången klarade jag av att rulla själv med min rullstol - eller nästan, det var is på ett par ställen och där fick jag inget fäste alls. Halvvägs fram till Junker jägares sten bytte leden karaktär och blev en hårdgjord gångväg. Jämn och fin och hård men lite mer om lätt kupperad. Nu orkade jag inte rulla själv längre utan fick ta hjälp med påskjut.

Fram kom vi och vägen dit vara vacker med en liten bäck porlande längst stigen.

Tillbaka till parkeringen rullade vi ner till stranden. Även här en fin plattform som gör att man är i naturen utan att det känns konstlat. Där blev vi sittande i solen och kom i samspråk med ett sällskap som besökte Tiveden för första gången, lite spontanvägledning inför deras turval.

Från plattformen går en spång fram till en grillplats och vidare längst strandkanten "runt hörnet" så att man upplever att man är mitt i naturen. Spången var lätt uppåtgående med korta vilplan vilket gjorde den lättrullad även uppåt. Och lagom snabb nedför.

Vi tog en sväng ner till Sannerud och Tiveds handel och kaffefosteriet. Mysigt att handla i den manuella Charken och ta en fika på Kafferosteriet.

Som avslutning tog vi ett stopp vid Huvudentrén, där fick rullstolen vara och kryckorna fick vara stödet fram från handikapparkeringen till informationen och vidare ut på den spång som finns där. Tur att det fanns en bänk i änden på spången.

Nu är jag som högst tillfälligt är i det här läget med rörelsehinder. Men oj vad tacksam jag blir för att de här möjligheterna finns. Det är inte långt och mycket men fullt tillräckligt för en dagsutflykt.

Att stanna upp och sitta och kunna njuta av tystanden och höstskogens dofter, se solen spegla sgi i vattnet. Detger energi åt läkningen och inspiration till framtida naturvägledningsuppdrag